Kalle Anka-packet på tur

Kalle Anka-packet på tur

Foto: Patrik Persson (c) Besvikelsen total. Ett mörker kryper sig över våra morgonmosiga ansikten i vårt Kalle Anka-gäng. Ingen nysnö!!!! Va? Vad är det som händer?! Förvåningen över snörapporten slår hårt, precis som en gömd sten som överraskar under pudret. Bortskämda är bara förnamnet. Kräsna har vi ofrivilligt plockat som efternamn. Hela vistelsen har vi serverats ett färskt, fjäderlätt pudertäcke tillsammans med våra överkokta ägg lagom till frukosten. Men inte nu. Två nätter har passerat utan en skymt av nya snöflingor. En utmärkt utgångspunkt för äventyr? Japp! De klibbiga stighudarna har packats ner i ryggorna de senaste två dagarna. Turbindingarna monterade och energiförråden maxade med olika märkliga energibarer och japanska godisbitar (soyjoy, Mountain energy-bars, sockerpuffar med räksmak…urk!) Vi har tågat uppför Annapuri och Moiwa. För att sedan i nya glädjetjut dundra nedåt över ännu orörda puderfält. Många höjdmeter blir det, men här på Hokkaido-ön kommer vi inte högre än 1300 möh.   Starkast spårar. Här med Marre i täten  😉   Vackra Annapuri   Igår satte Cissi en ny standard – The ”Cece-crawl”. Efter en timmes stigning, när hudarna vägrat att ge något fäste, var knän och armbågar de enda medlen som fick henne att röra sig framåt. Som en full, men glad och energisprudlande jättebäbis försökte hon kräla uppför. Vi som stod bredvid vek oss av garv. Men snabbt insåg vi ”det är är ju helt omöjligt”. Instället skidade vi till det lite undangömda Goshki-onsen, på baksidan av Anapuri. Välförtjänt avslappning för trötta skidmuskler. Idag, tisdag, har himlen öppnat upp sig igen. Så imorgon, på nyårsafton, får stighudarna stanna hemma. Kan lätt bli stökigt annars… 😉 Närliggande skidområdet Rusutsu är målet....
Puderfrossa i Niseko

Puderfrossa i Niseko

Cissi, Marre och jag supernöjda efter många grymma åk! – Wohooooooooooo.., som Ronja Rövardotters vårskik skrålar jag över det öppna, pudertäkta mjukglassfältet. – Jääääävlar, vrålar jag igen. Ett bubblande skratt pressar sig fram mellan andetagen från mina hårt ansträngda lungor när Cissi, som bara några meter sick-sackar framför mig, missar ett fluffigt drop och ofrivilligt satsar på en sjysst bicicleta rakt in i nästa snövall. Kolla filmen på Instagram här>>   Ljudlöst slussas jag fram mellan pudervågorna. De klappar mig mjukt på kinden. Ibland är sikten noll. Snön sköljer över mina spegelblanka googles. Men det gör absolut ingenting. Jag är i powder heaven! 🙂 En och en halv meter färskt puder har lagt sig framför oss sen vi landade i Niseko. Galet bra. En kittlande känsla. Aldrig har jag upplevt så mycket fluff tidigare. Tar aldrig slut. Ett evigt frosseri i att hitta sköna linjer och de mest utmanade puderöverfyllda passagerna mellan Nisekos glest placerade träd. Film för brollan, kolla in den på Instagram >> Fler högt belägna Gate:ar öppnade idag. Varningar om hög lavinrisk på sina ställen. Inställningen är ständigt vara vaksam, men hökögonen blir ännu skarpare när det i lavinrapporten står ”be careful in the powder, you might suffocate”. Japanerna är bland de ordningssammaste jag varit med om, utförliga snörapporter levereras varje morgon kl.8. Och det är inget snack om att åka under avgränsningarna till avspärrade områdena. Då ryker skidkortet och möjligheten att fortsätta åka i systemet. Direkt! Självfallet har vi hunnit med de traditionella, avslappnande onsen-baden. Avslappnande för trötta muskler. Fler bad blir det. Puderfrossa i Niseko. Foto: Anna...
Smakat på Tokyo

Smakat på Tokyo

Line up next to the tempura restaurant!, beordrar bussguiden på sitt mest artiga, japanska manèr i ett försök att hantera oss, ett rörigt gäng färgglada, förvirrade turister med ett berg av skidbagar, pjäxor och roliga ryggar i en roterande röra. Alla sinnen är mättade. Fyra intensiva dagar fyllda av mäktiga upplevelser har avlöst varandra non-stop. Vi har smakat på Tokyo. Precis som den bästa weekendturisten ska och kan göra. Kulturellt frosseri, plottriga marknader, vi har skrålat som strypta katter till tio-i-topp-karaoke-songs, återkommande hamnat i matkoma efter kulinariska höjdare och insupit Japansk artighet i överflöd. Djupt andetag. Fyller lungorna med ny energi nu. Puderbehovet har gjort sig gällande. Rapporterna haglar in från våra vänner som landad på Hokaido-ön. Mjuk, men stark i kroppen efter dagar av kolhydratsladdning och sköna skratt, kliver vi nu på bussen som ska skeppa oss till vidare från Sapporo till skid-Meccat, underbara Niseko. Där bygger vi bo i Hirafu Village i tio dagar. Vi är välsignade! De senaste veckorna har snön öst ner. Förväntningarna fortfarande lika skyhöga som innan vi flög från Sverige. Imorgonbitti kommer vi skutta ut från våra japanska sängar och dyka rakt ner i pjäxorna , likt spralliga barn på julafton. Just det, det är ju julafton imorgon! Undrar om tomten hinner hit…? 😉 God Jul!   Glada dagar i Tokyo. Fr.v. Putte, Hank, Sling, jag, Cissi, Anna och Marre. Erkända Shibuya-crossing, ett organiserat kaos på högsta nivå.   Neon, neon, neon i Akihabara electronic area. Häftig utsikt från toaletten på Skybar i high-end-området Ginza. Obligatorisk karaoke. All you can drink, ey? 😉 Takeshita street, paradiset för...
Sista bitarna trillade just på plats!

Sista bitarna trillade just på plats!

Se upp för en orange-rosa blixt i pudret! Plockade precis upp nya superhypade HP VistaQuest Action Camera 300w (http://store.hp.com/UKStore/Merch/Product.aspx?id=J4N17AA&opt=&sel=ACC), med ett nytt typ av armband, en display som LIVE ska visa det som kameran filmar. Kommer bli sjukt spännande att se hur det funkar. Håret på mina armar reser sig mot skyarna. Nu är nu. Drömmen blir sanning. Skyhög är förväntan. Och glädjen i mig sprids som en elektrisk stöt, skjuter rakt ut fingerspetsarna. Blankt skinande, oanvänd, direkt ur kartongen. GoPron redan nedpackad. Mängder av minne på plats. För att konservera kommande äventyr. Nu åker prylarna raka vägen ner i kappsäcken som ska resa över hela världen.    Nykittad i Haglöfs funktionella skal. Freeski-plagg i Gore-Tex, tejpade sömmar, sjysst ventilering. Jag kommer glänsa i backen. Utrustning, förutsättningar och känsla. Allt är på plats! Nu styr vi mot Japan. Mina tio skidgalna, puder-älskande vänner och...
Snön kommer och räcker till alla

Snön kommer och räcker till alla

Nyårsafton 2013/2014,  från toppen av Pic Chassey i Le Diableret, Switzerland. Foto: Marius Rölland (c) Den ständiga frågan, hur mycket puder får vi?! Niseko, skidorten där lössnön ska räcka till alla, är världsberömt för att år efter år leverera det mesta och bästa pudret i världen. Med sexton meter snö varje år kan Niseko titulera sig ”världens snörikaste skidort”. Australiensare, amerikaner och européer vallfärdar varje säsong för att ta del av den underbart fjärdelätta snön. Hemma. En vecka kvar. I Stockholm lyser snön med sin elaka frånvaro. Min intensiv väckarklocka ringer högt och argt. Påminner mig om att det är dags att väcka kroppen. Lårmusklerna är griniga, sega som knäck efter närmare 10 000 squats under försäsongsträningen. Norpar paddan och surfar genast in på http://www.snowjapan.com/japan-daily-snow-weather-reports/Niseko-Now min senaste morgonrutin. ”Hur mycket puder får vi?”, ekorrehjulet som snurrar i huvudet. Verkar som att vi inte behöver oroa oss. Närmare oss 2 meter maräng på toppen och mer nederbörd är att vänta: ”Niseko isn’t the place to come for a high chance of clear skies and sun, that’s for sure”, skrev snowjapan.com 2014-12-12. Snön kommer och det räcker till alla! Hej min vintervärld, snart är jag...

Pin It on Pinterest