Gör jag aldrig om – första individuella långloppet

Gör jag aldrig om – första individuella långloppet

En blank skir yta polerar mina utåtbuktande uggleögon. Ögonvitorna skiftar fläckvis i rött. Blinkar dubbeltempo. Ett automatiskt försvarssystem utan effekt, irritationen försvinner inte. I näsan har flimmerhåren efterfest, känslan av att vilja nysa är konstant. Den ljumma febern har grävt ner sig under täcket. Ska det vara såhär efter varje långlopp? Trodde kroppen var en samarbetsvillig maskin. Jag kanske misstagit mig… I år står jag på mina längdlagg för tredje säsongen. Första gången jag snörade på mig prylarna var jag inte ett dugg imponerad. Cissi tog mig i släptåg runt Tandådalens en-milare. Egentligen en vacker, charmig tur i vår lugna dalsländska natur, men det enda som snurrade runt i huvet var … Det här kommer jag aldrig göra om! Minns inte vad som fick mig att göra ett lappkast, men året efter stod jag med ett enkelt nybörjarkitt – Atomic-skidor och comfy-pjäxor fr Salomon. Ett set som jag ”KAN ta mig runt klassiska Vasan”. Haha, skrattade jag högt inombords, kommer aldrig på frågan. Efter första säsongen och femtio mil senare var jag fullständigt hooked. Med kollegorna på TrueSec signade vi oss för Stafettvasan. Kul jippo, testa gamla tävlingsnerver, teambuilding. Andra säsongen, en favorit i repris på sträckan Mångsbodarna-Evertsberg 24 km, gjorde jag en överraskade förbättring, klippte över 15min. Självförtroendet toppades! Nu, tredje säsongen gillt, har jag slagit i huvudet rejält! Och min kropp har ställt sig på tvären. En arg förkylning har tagit min kropp som gisslan. Varav denna gnällpost om ett oskönt immunförsvar. I lördags utmanade jag mig själv. Första individuella långloppet. Värmdöloppet 2015 med 540 deltagare, varav 32 tjejer, stakade sig runt 42 km i knivig terräng....
Den stora utmaningen – 5 mil

Den stora utmaningen – 5 mil

Efter den härliga längdhelgen i Högbo överraskade min fantastiska, viljestarka vän Anna Tempelman, efter noga övervägande (och starka påtryckningar) med ett mess ”Jag har köpt en biljett till Vasan”.     Kanon, tyckte jag glad och lättad,  jag får sällskap i spåret. Skönt att få åka med någon som genomfört loppet tidigare.   Inte nog med att Anna både är en mer erfaren och teknisk avancerad åkare, hon gjorde en snuskigt bra tid i Åre fjällslopp 2014 och är därmed seedad till startled 7.  Så nu måste jag ju också dit!   Kunde svennebanan-jag inte bara nöjt mig med att ta mig igenom Vasan som en annan motionär… Suck!   Första utmaningen blir Värmdöloppet på alla hjärtans gulliga dag. Jag avskyr ju uthållighetsträning, långlopp och intervaller. Men formen måste sättas på prov. Startled 7 maler i bakhuvudet som en gammal LP som vägrar byta spår.   När jag nu befinner mig i längdparadiset Långberget ska jag testa kropp och knopp. Två gånger Vasabanan (25 km) utan lunchbreak, direkt efter frukost. Wish me luck, jag kommer behöva det…  ...
Förmiddagens stora prövning

Förmiddagens stora prövning

Styva stavar, nyvallade lagg, snabba brillor sitter på. Känner mig stark. Både i huvud och i kropp. Kontrollerar GPSen och att pulsklockan visar hjärtats bultande slag. Vilopuls nu. För två minuter sedan rusade den till skyarna. 189 slag/minut, 193, 197, 208, 209, 210! Som en strandad fisk kippade jag efter andan. Mina sprängande lungor dundrade i löjlig otakt när jag i en sista ansträngning diagonalade mig långsamt upp för mördarbacken. De sista tre kilometrarna på Vasabanan lutar uppför. En fin lutning. Jag hade gärna åkt nedför i hög fart, men nu var det tyvärr det omvända. Dessutom 22 avklarade kilometer som gjorde sig påminda i höftböjare och ländrygg. Detta var förmiddagens sista prövning. Som sagt, vilopulsen har nu välkommet tagit plats i kroppen. Snabb återhämtning. Nöjd, glad och riktigt sugen på lunch är jag nu.    ...
Tufft träningsläger för ”eliten” i Långberget

Tufft träningsläger för ”eliten” i Långberget

Bygg upp, bryt ner, ladda om, testa nytt, känn efter, gör om, gör rätt, bli bäst! Eller åtminstone bättre än innan… Efter 382 dagar är vi tillbaka i Långberget i nordvästra Värmland, det ultimata vintersportområdet för längdentusiaster. Att hoppa ur minibussen efter fem skumpiga timmars färd från Stockholm gjorde jag med stor lättnad. Omedelbart översköljd av min egen barnsliga glädje. Fick ett akut infall att handlöst kasta mig ut i en enorm snöhög. Snö, snö, snö! Fina flingor seglar i dansande slowmotion från ett vitt himlavalv. Som jag har längtat! Vårt årliga träningsläger för ”företagseliten” är igång (egentligen de enda som kan ta ledigt och åker längd, men det kan ju lämnas osagt). Spårcentralen sprutar ut sjyssta linjer likt ett spindelnät över Värmlands slätter och kullar. 63 km hårt packad snö. Cementerad sedan årsskiftet. Minst två parallella klassiska-, men även skate-spår. Målet med helgen är 124 km. Vasabanan som stoltserar med 25 km hägrar. I år är det allvar, på riktigt! Siktet inställt på Stafettvasan med kollegorna 6e mars, men mitt fokus har förflyttats till det officiella Vasaloppet. Waaaaooo… Hade jag fått frågan för tre år sedan, när jag började åka längd, hade jag fnyst: – Haa, vilken fullkomligt befängd idé! Vem sjutton vill åka 9 mil… Sååååå tråååkigt! Intresset har gjort en skarp u-sväng, för jag är nu anmäld och taggad till tänderna. Dags att bygga upp, bryta ner, testa nytt, ladda om, göra om oh om och om igen. Göra rätt, bli bäst!...

Pin It on Pinterest