Montezumas svalkande vattenfall och den mest spektakulära utsiktsplatsen

Montezumas svalkande vattenfall och den mest spektakulära utsiktsplatsen

Costa Ricas västkust bjuder på mängder av förtjusande djur. Chokladbruna ekorrar med svarta ryggtavlor breder ut sina långa ludna svansar längst med trädstammarna i gryningen, gnagandes på kottar och frukter innan värmen blir för intensiv. Apor som väcker oss mitt i natten med sina djungelvrål. Leguaner som smidigt pockar uppför palmträden för att sedan i ett rasande tempo riva av ett antal yoga-kobror upp mot skyn. Under julen hälsade några kvicka kolibrier förbi oss (vi fick se Kalle Anka live…) Man kan säga att vi har klivit in i en av scenerna i Alice i underlandet. Men här förstår vi inte djuren. Och det är kämpigt med spanskan. Oftast! I det här 1 000-åriga trädet bor massor av djur!   Dagen före dopparedan, kände vi oss som ”locals”. Hyrde en fyrhjuling och dundrade iväg österut på de guppiga vägarna för ett besök i Montezuma. En kanonmysig pittoreskt liten stad cirka 40 minuter från Santa Theresa. Stadskärnan tar tre minuter att traska igenom. Här samlas yogis, backpackers och retreatgäster, med ett stort gäng dagsturister som alla vill besöka det vackra vattenfallet som ligger hyffsat otillgängligt mitt inne i djungeln. Tillsammans med Ursula, Chris, Johnny och Sabrina (ett gäng kanadensare vi träffat på vägen) började vi bestigningen. En svag doft av fuktig jord och till ljudet av porlande vatten, njöt vi av att ta oss steg för steg framåt och uppåt. Efter en halvtimme blev träden färre och framför oss, avtecknades till slut det ståtliga vattenfallet. Vi pausade i skuggan och till musiken av det dånande plaskandet. Efter ytterligare en halvtimme inklusive omvägar, stod vi äntligen vid toppen av vattenfallet. Genomblöta...
Santa Theresa bjuder på surf, drömstränder och många kokosnötter

Santa Theresa bjuder på surf, drömstränder och många kokosnötter

Högsäsong, ca 28 grader i skuggan, men så varmt i solen att vi inte står ut i sanden mer än 4 sekunder innan sulorna skållas. Det är sol och moln om vart annat. Badkläderna hinner inte torka över natten pga. luftfuktigheten. Detta är resans tredje dag. Söndag.   Dammet virvlar runt oss när fyrhjulingarna dundrar förbi i den guppiga grusvägen som utgör Santa Theresas huvudgata. Den enda stora gatan som löper genom stan. Vi bor längst norrut på Cuesta Arriba hotel. Ett familjärt och sjysst vandrarhem som tar närmare 70 personer. Just nu är vi en del av en gottochblandat-påse med gäster från Tyskland, Chile, Usa, Israel och Sverige.   På den milslånga, vita stranden som sträcker ut sig från Playa Hermosa i norr till Mal Pais i söder, har mängder av havskrafs letat sig upp och lagt sig i drivor. Torkade grenar, kokosnötter och sjöväxter skapar en dörrmatta under palmerna som tacksamt vecklar ut sina jätteblad till en behaglig skugga där surfare, costaricaner och nöjda turister söker välbehövligt skydd mitt på dagen. Som ett vykort med härliga vågor som bubblande dansar upp mot sandbanken. Ett tjugotal surfare spanar ut över horisonten på jakt efter nästa perfekta våg. De samsas med ivriga fiskstim och stora pelikanhjordar som titt som tätt störtdyker mot vattenytan i jakt på nästa fångst. Överallt på stranden leker glada hundar och påkar på vår uppmärksamhet. Glada herrelösa hundar, men de flesta vovsingar väntar trofast på sina ägare som guppar på frigolitbrädorna lite längre ut till havs.     Igår (lördag) tog vi stranden som gisslan och vandrade hela vägen bort till Banana Beach. Solen i...

Pin It on Pinterest