Surfcamp i Berawa som tog mig till Dödens surf på Old Mans bryt

Surfcamp i Berawa som tog mig till Dödens surf på Old Mans bryt

– Oh, shit! Big mama is coming, ropar surfinstrultören gällt och paddlar med vana, blixtsnabbt ut mot horisonten. Big mama är det största av vågseten som rullar in med ett visst intervall och består av mycket mer vatten än de andra vågintervallen. Med rådande förhållanden är Big Mama så aggressiva att de tar med sig allt och alla i sin väg. OM man inte hinner ut…eller är ett sånt vasst proffs att man hinner ta dem. Jag känner direkt hur adrenaliner skenar. Med full mutter rusar det ut i kroppen, tar strypgrepp kring min hals och kör runt i magen och ut i vaderna så att de krampar. – Faaaan, skrik-tänker jag. Big mama är det värsta jag vet. Jag upplever noll kontroll. Och vågorna är oerhört mycket större än vad jag är van vid. Nu är de 2-3meter. Hela 3,5 meter höga när Big Mama rullar in. Panikslagen slänger jag mig framåt på surfbrädan och försöker att sträcka mina redan utmattade armar så långt fram jag möjligtvis kan. Paddlar i förtvivlan rakt mot vattenväggen som sakta börjar ta form 10 meter framför mig. Jag måste förbi, jag bara måste förbi, annars kommer jag dö… Ett paddeltag till, ett till, ett till. Andas. Andas. Andas. Syresätt musklerna. Fem meter framför mig nu, väggen ställer sig på tå. Krusar sig högst upp. Jag kommer inte hinna förbi… Två sekunder senare, slår den. Rakt över mig sköljer den okontrollerat som en tung sammetsfilt. Surfbrädan trycks ner under ytan med sådan kraft att jag tappar greppet om det. Vattnet kastar sig runt mig. Jag snurrar bokstavligen Runt runt runt. Vet inte vad...
Racerbåt till ön Nusa Lembongan med en månad kvar på Bali

Racerbåt till ön Nusa Lembongan med en månad kvar på Bali

30grader. Varmt. Fuktigt. Till och med ölen svettas. Pärlor av kondens rinner sakta ner längs med de kylda ölglasens Bintang-logga. Den dämpat oreanga eftermiddagssolen gömmer sig bakom välkomna molnformationer. Sixten slumrar gott i vagnen. Våra rumpor har slagit läger på en beach bar bänk där vi har bästa utsikten över buktens surfspots. ⁃ skål, säger vi och tjongar glasen så att det skvätter om kondensen. Det är mindre Vi-tid när både Andreas och jag är taggade på att surfa eller yoga på dagarna. Passar på att få Egen-tid när Sigge har sin nap, så att vi kan ha familje-häng när han är vaken, men just i detta ögonblick är det bara Vi två vakna, en kall bärs i handen och en underhållande utsikt i vackert omslag. Vi njuter! Vi-tid Andreas, Johan och en slaggande Siggis. Lämnat Changgu för ö-livet på Nusa Lembongan ⁃ Stället har sett sina glansdagar… Kan inte annat än hålla med Andreas. Högst upp på kullen bor vi med milsvid utsikt över Lembongan-buktens vita strand, förtöjda turbåtar och klara vatten. Vacker utsikt, stort rum med poolutsikt, men vi drog en nitlott med vårt sk. Luxury resort. Personalen sover i repan, rummets renlighet går att diskuteras, poolen saknar vissa klinkerplattor och i ena hörnet flyter flugor på rygg. Poolbaren som lockade i bokningen är dragerad med ett lager damm, kylen som borde vara fylld med läskade bärs står ledsen i ena hörnet. Urkopplad. Som enda gästerna får vi åtminstone omedelbart hjälp av de sömniga hotellreceptionisterna. Jag hade också blivit seg av att inte ha ngt att göra. Addera 30grader utan naturlig fläkt på det. Istället blickar vi...

Pin It on Pinterest