Produkttest – HP VistaQuest AC 300W Action Cam

Videoupptagning från HPs VistaQuest 300W Action Cam jämfört med GoPros HERO3.  Filmad under varierande väderförhållanden i Niseko, Japan, under januari 2015. Lovande ny teknik, men jämförelsevis sämre bildkvalité mot likvärdiga kameror på marknaden. Jag testade HPs senaste actionkamera under ett gnistrande snöäventyr i pudersäkra Niseko i Japan. Spanar man ut över berget, syns färgglada ”Teletubbies” som hejdlöst kastar sig ut i pudret för att fånga det perfekta åket. De senaste årens uppsving gällande intresset för och möjligheten att dokumentera och distribuera sina upplevelser digitalt, gör att du idag ser var och varannan sportfantast med actionkamera på hjälmen, staven eller i någon annan kreativ lösning. GroPro är utan tvekan marknadsledare, men nya aktörer försöker slå sig in på marknaden och jag testade HPs senaste tillskott över jul- och nyårshelgen i puder-Meccat Niseko i Japan. HP VistaQuest AC 300W Action Cam med tillhörande armband. Att det förenklar för dig att ta bilden eller starta en inspelning, är i sig ingen nyhet, men möjligheten att se själva kamerabilden i armbandets display är ny och uppfattade jag som innovativ, en välkommen funktion och kanonidé. (http://store.hp.com/UKStore/Merch/Product.aspx?id=J4N17AA&opt=&sel=ACC) Bildkvaliteten är bra, men oavsett om det snöade, var molnigt, sol och klarblå himmel, tenderade både bilder och film att ha ett grå/rosa stick i sig. Jag försökte mecka med exponering och färgblans, men fick inte en enda bild utan detta störande ”filter”. Full HD och 60 fps, visade sig fungera utmärkt! Batteritiden är riktigt bra. Det räckte en heldag i kylan (ca -10 grader) om jag var noggran med att stänga av kameran under tiden jag inte filmade. Som funktion fanns även en välfungerande auto-avstäning i kameran som jag...
Nyckeln till pärleporten

Nyckeln till pärleporten

Foto: Patrik Persson Pridefestivalens färgsprakande sommarparad bleknar i jämförelse. Framför mig tornar ett långt led av raffiga skidoveraler, glänsande hjälmar och multikulörta skaljackor upp i en spikrak linje uppåt i pisten. Vinden viner och sliter i våra torra, rosiga kinder. Gigantiska snösexor singlar ner i rasande fart från den vita himlen. Alla ivriga. På helspänn. Ögonen glöder. Alla i väntan på toppliften. Gate 3 har öppnat! Pärleporten! Annapuri 1300 möh har ÄNTLIGEN öppnat! Japanernas noggrannhet och kontroll över skidsystemen är överväldigande. Flera gånger har vi nekats tillträde med bara sekunder från att få passera de magiska repen till Gate 4 och 5. Sekunder! Men inte den här gången. Nu är det dessutom topp-porten som lockar. Att få vara först med att lägga en perfekt snitsad linje i en för säsongen helt nyöppnad gate packad med nysnö, är ändå drömmen. Svettpärlorna kittlar mig retsamt när de långsamt letar sig ner från nacken längst med ryggkotorna. Några få steg kvar till toppen. Förbereder huvudet. Låren känns ruggigt starka. Vill jämföra dem med Anja Perssons. Känslan är sådan. Ryggsäcken glider av. Jag lossar de sprillans nya Rossignol Soul 7, spänner pjäxorna och etsar mig fast i bidningarna. Hela skidligan jobbar i samförstånd. I tystnad. Förväntan som dinglar i luften är lika sprickfärdig som en maxad såpbubbla. Vindbyarna sliter om möjligt ännu mer i kläderna. Mina kalla fingerspetsar gör en sista insats och pillar upp jackkragen ytterligare, drar åt remmarna runt mina googles. Bara näsan exponeras för vindgudarnas starka krafter. Valet landar på kammen som slutligen kommer att leda oss ner till vackra Annapuri-dalen. Vi skråar ut, en efter en. Nio i rad....
Puderfrossa i Niseko

Puderfrossa i Niseko

Cissi, Marre och jag supernöjda efter många grymma åk! – Wohooooooooooo.., som Ronja Rövardotters vårskik skrålar jag över det öppna, pudertäkta mjukglassfältet. – Jääääävlar, vrålar jag igen. Ett bubblande skratt pressar sig fram mellan andetagen från mina hårt ansträngda lungor när Cissi, som bara några meter sick-sackar framför mig, missar ett fluffigt drop och ofrivilligt satsar på en sjysst bicicleta rakt in i nästa snövall. Kolla filmen på Instagram här>>   Ljudlöst slussas jag fram mellan pudervågorna. De klappar mig mjukt på kinden. Ibland är sikten noll. Snön sköljer över mina spegelblanka googles. Men det gör absolut ingenting. Jag är i powder heaven! 🙂 En och en halv meter färskt puder har lagt sig framför oss sen vi landade i Niseko. Galet bra. En kittlande känsla. Aldrig har jag upplevt så mycket fluff tidigare. Tar aldrig slut. Ett evigt frosseri i att hitta sköna linjer och de mest utmanade puderöverfyllda passagerna mellan Nisekos glest placerade träd. Film för brollan, kolla in den på Instagram >> Fler högt belägna Gate:ar öppnade idag. Varningar om hög lavinrisk på sina ställen. Inställningen är ständigt vara vaksam, men hökögonen blir ännu skarpare när det i lavinrapporten står ”be careful in the powder, you might suffocate”. Japanerna är bland de ordningssammaste jag varit med om, utförliga snörapporter levereras varje morgon kl.8. Och det är inget snack om att åka under avgränsningarna till avspärrade områdena. Då ryker skidkortet och möjligheten att fortsätta åka i systemet. Direkt! Självfallet har vi hunnit med de traditionella, avslappnande onsen-baden. Avslappnande för trötta muskler. Fler bad blir det. Puderfrossa i Niseko. Foto: Anna...
Smakat på Tokyo

Smakat på Tokyo

Line up next to the tempura restaurant!, beordrar bussguiden på sitt mest artiga, japanska manèr i ett försök att hantera oss, ett rörigt gäng färgglada, förvirrade turister med ett berg av skidbagar, pjäxor och roliga ryggar i en roterande röra. Alla sinnen är mättade. Fyra intensiva dagar fyllda av mäktiga upplevelser har avlöst varandra non-stop. Vi har smakat på Tokyo. Precis som den bästa weekendturisten ska och kan göra. Kulturellt frosseri, plottriga marknader, vi har skrålat som strypta katter till tio-i-topp-karaoke-songs, återkommande hamnat i matkoma efter kulinariska höjdare och insupit Japansk artighet i överflöd. Djupt andetag. Fyller lungorna med ny energi nu. Puderbehovet har gjort sig gällande. Rapporterna haglar in från våra vänner som landad på Hokaido-ön. Mjuk, men stark i kroppen efter dagar av kolhydratsladdning och sköna skratt, kliver vi nu på bussen som ska skeppa oss till vidare från Sapporo till skid-Meccat, underbara Niseko. Där bygger vi bo i Hirafu Village i tio dagar. Vi är välsignade! De senaste veckorna har snön öst ner. Förväntningarna fortfarande lika skyhöga som innan vi flög från Sverige. Imorgonbitti kommer vi skutta ut från våra japanska sängar och dyka rakt ner i pjäxorna , likt spralliga barn på julafton. Just det, det är ju julafton imorgon! Undrar om tomten hinner hit…? 😉 God Jul!   Glada dagar i Tokyo. Fr.v. Putte, Hank, Sling, jag, Cissi, Anna och Marre. Erkända Shibuya-crossing, ett organiserat kaos på högsta nivå.   Neon, neon, neon i Akihabara electronic area. Häftig utsikt från toaletten på Skybar i high-end-området Ginza. Obligatorisk karaoke. All you can drink, ey? 😉 Takeshita street, paradiset för...
Sista bitarna trillade just på plats!

Sista bitarna trillade just på plats!

Se upp för en orange-rosa blixt i pudret! Plockade precis upp nya superhypade HP VistaQuest Action Camera 300w (http://store.hp.com/UKStore/Merch/Product.aspx?id=J4N17AA&opt=&sel=ACC), med ett nytt typ av armband, en display som LIVE ska visa det som kameran filmar. Kommer bli sjukt spännande att se hur det funkar. Håret på mina armar reser sig mot skyarna. Nu är nu. Drömmen blir sanning. Skyhög är förväntan. Och glädjen i mig sprids som en elektrisk stöt, skjuter rakt ut fingerspetsarna. Blankt skinande, oanvänd, direkt ur kartongen. GoPron redan nedpackad. Mängder av minne på plats. För att konservera kommande äventyr. Nu åker prylarna raka vägen ner i kappsäcken som ska resa över hela världen.    Nykittad i Haglöfs funktionella skal. Freeski-plagg i Gore-Tex, tejpade sömmar, sjysst ventilering. Jag kommer glänsa i backen. Utrustning, förutsättningar och känsla. Allt är på plats! Nu styr vi mot Japan. Mina tio skidgalna, puder-älskande vänner och...
Snön kommer och räcker till alla

Snön kommer och räcker till alla

Nyårsafton 2013/2014,  från toppen av Pic Chassey i Le Diableret, Switzerland. Foto: Marius Rölland (c) Den ständiga frågan, hur mycket puder får vi?! Niseko, skidorten där lössnön ska räcka till alla, är världsberömt för att år efter år leverera det mesta och bästa pudret i världen. Med sexton meter snö varje år kan Niseko titulera sig ”världens snörikaste skidort”. Australiensare, amerikaner och européer vallfärdar varje säsong för att ta del av den underbart fjärdelätta snön. Hemma. En vecka kvar. I Stockholm lyser snön med sin elaka frånvaro. Min intensiv väckarklocka ringer högt och argt. Påminner mig om att det är dags att väcka kroppen. Lårmusklerna är griniga, sega som knäck efter närmare 10 000 squats under försäsongsträningen. Norpar paddan och surfar genast in på http://www.snowjapan.com/japan-daily-snow-weather-reports/Niseko-Now min senaste morgonrutin. ”Hur mycket puder får vi?”, ekorrehjulet som snurrar i huvudet. Verkar som att vi inte behöver oroa oss. Närmare oss 2 meter maräng på toppen och mer nederbörd är att vänta: ”Niseko isn’t the place to come for a high chance of clear skies and sun, that’s for sure”, skrev snowjapan.com 2014-12-12. Snön kommer och det räcker till alla! Hej min vintervärld, snart är jag...

Pin It on Pinterest