Vi hittade till blåkulla

Vi hittade till blåkulla

Det är en ren ynnest att få skida över de vackra Jämtlandsfjällen! Över påskhelgen rattade Anna, Cia, Per och jag till Storulvåns Fjällstation för att njuta av naturen, lugnet och självklart en hög av påskgodis. Ett böjande hav av marsipan-lik snö, toppades med influget puder. Snödjup? Tillräckligt. Toppturerna gick till Getryggen, Sönner-Tväråklumpen och några (o)avsiktliga avstickare till diverse uppstickande toppar. I runda slängar fick vi nog ihop 1500 höjdmeter en av de bättre dagarna. Sylarna och Helags skrek efter oss, men vi spar det äventyret till nästa gång… Mysiga luncher i solen med milsvid utsikt – här kan man vara!...
Underbart plågsamt – 90 km officiella Vasaloppet 2015

Underbart plågsamt – 90 km officiella Vasaloppet 2015

Är det en hägring? Härliga gula, gröna färger når mitt synfält. 100 meter längre fram. Glada tillrop från timbetald eventpersonal ljuder genom den glesa skogsdungen. Preems vätskekontroll, 16 km innan den efterlängtade mållinjen i Mora, lättar mitt tunga sinne. Skönt, en andpaus, lite skugga, mer energi. Torr som en krittavla i munnen, lätt illamående från att ha dragit i mig en hel Enervits energigel (aldrig igen!). Jag slörprar i mig ljummet kaffe och vatten, det är inte vackert, men vilken vinnande kombo! Sen fortsätter färden, uppförsbacke… Vafan!!? Jag är inte svettig, bara varm.  Och blöt. Ända sedan starten i Sälen. Tydligen ett av de varmaste Vasaloppen genom åren. Bra nybörjarträning för vattenskidor? Mindre sjöar bredde ut sig längst med banan. På vissa ställen dirigerades vi åkare om för att undvika vattenplaning…  Sträckans 60 första underbara kilometrar var faktiskt fantastiskt roliga. Försökte njuta av upplevelsen. En folkfest, skidglädje och naturupplevelse. Som på TV. De 30 sista km var dock plågsamma. Dåliga spår, oftast en ränna i mitten att klämma skidkanterna runt. Tunnelseende, såg enbart nästa vätskekontroll som målbild och räknade noga antalet kilometer kvar till tankning av min pansarvagn till kropp. Många tankar, tunga och peppande, avlöste varandra i ett tuggummisegt tempo.  Men jag VISSTE. Jag skulle stolt, söndag den 8e mars 2015, för första gången någonsin, glida över Vasaloppets mållinje. Frågan var bara i vilken form, tid och till vilken placering?  Resultatet? 9.01.41. På damsidan plockade jag 200 placeringar, med slutresultatet 523e plats av ca 2 000 kvinnliga åkare. På totalen landade jag på plats 7 600, då plockade jag in över 1 500 placeringar. Nöjd är bara förnamnet!  Två km före målgång försökte ett glatt...
Smällhelg i Mora

Smällhelg i Mora

Med förfäran, skräck och uppgivna skratt har jag följt utvecklingen av vårvädret. Temperaturer som slår högt, rekordtidigt. Att snön ligger kvar i de dalsländska skogarna är ett under (om de nu gör det tills på söndag). I SVTs morgonsoffa uttalande sig någon s.k. expert ”…kommer vara det varmaste Vasaloppet, med de sämsta snöförutsättningarna någonsin”. Eftersom jag gör min Vasa-debut har jag inget före att jämföra med. Får försöka njuta av stålande sol och elva grader. Haha… Är ju ändå folkfest och jag är sugen på blåbärssoppa. 🙂 Njöt av att stå i solen, lägga extra glid och med alla trixiga knep få fason på klistervallan. Svårt. Kladdigt. Nya Atomic Wordcup classic redster ska ut på testrunda. 9km. Håller de måttet, eller snarare har jag tekniken som krävs, kommer de få äran att vara mina vapendragare under söndagens lopp. Nu ska jag ut i Stafetten med kollegorna. Heja oss! Nu smäller det! #teamtrueski #554 ...
Gör jag aldrig om – första individuella långloppet

Gör jag aldrig om – första individuella långloppet

En blank skir yta polerar mina utåtbuktande uggleögon. Ögonvitorna skiftar fläckvis i rött. Blinkar dubbeltempo. Ett automatiskt försvarssystem utan effekt, irritationen försvinner inte. I näsan har flimmerhåren efterfest, känslan av att vilja nysa är konstant. Den ljumma febern har grävt ner sig under täcket. Ska det vara såhär efter varje långlopp? Trodde kroppen var en samarbetsvillig maskin. Jag kanske misstagit mig… I år står jag på mina längdlagg för tredje säsongen. Första gången jag snörade på mig prylarna var jag inte ett dugg imponerad. Cissi tog mig i släptåg runt Tandådalens en-milare. Egentligen en vacker, charmig tur i vår lugna dalsländska natur, men det enda som snurrade runt i huvet var … Det här kommer jag aldrig göra om! Minns inte vad som fick mig att göra ett lappkast, men året efter stod jag med ett enkelt nybörjarkitt – Atomic-skidor och comfy-pjäxor fr Salomon. Ett set som jag ”KAN ta mig runt klassiska Vasan”. Haha, skrattade jag högt inombords, kommer aldrig på frågan. Efter första säsongen och femtio mil senare var jag fullständigt hooked. Med kollegorna på TrueSec signade vi oss för Stafettvasan. Kul jippo, testa gamla tävlingsnerver, teambuilding. Andra säsongen, en favorit i repris på sträckan Mångsbodarna-Evertsberg 24 km, gjorde jag en överraskade förbättring, klippte över 15min. Självförtroendet toppades! Nu, tredje säsongen gillt, har jag slagit i huvudet rejält! Och min kropp har ställt sig på tvären. En arg förkylning har tagit min kropp som gisslan. Varav denna gnällpost om ett oskönt immunförsvar. I lördags utmanade jag mig själv. Första individuella långloppet. Värmdöloppet 2015 med 540 deltagare, varav 32 tjejer, stakade sig runt 42 km i knivig terräng....

Pin It on Pinterest