Tillbaka i Kathmandu där resan startade

Tillbaka i Kathmandu där resan startade

 Nu är vi tillbaka i Kathmandu, där vår resa startade. Känns befriande att vara tillbaka på en plats med puls, liv och rörelse. Egenskaper som verkligen stämmer in på Kathmandus livliga atmosfär. Att spendera tio dagar i huvudstaden var lite väl långt. För att varva ner efter ett äventyr som inte går att mäta med något annat och se andra delar av Nepal bestämde vi oss, Robin, brorsan och jag, för att ta oss ut i djungeln. Och vilka kontraster det är! En timme utanför storstan och vi var placerade ute på vischan. Vår utflykt började med två dagars fullkomligt galen forsränning utmed en flod som var skitig som en gyttjepöl. En helt fantastisk upplevelse! 😉 Om det fanns forsränning i Stockholm, skulle jag vara fullkomligt hooked. Paddlat hela dagarna! Vi övernattade i ett tält (herregud vad trött jag är på tält!) som låg supervackert precis vid floden. För den som är ute efter ett äventyr hade ju detta varit magiskt. De kantiga stenarna masserade ryggen genom liggunderlaget hela natten. Oavsett var vi helt slut, vaggades vackert till sömns även den natten till ljudet av den forsande floden några meter nedanför fötterna. Morgonen därpå steg vi upp. Tidigt tidig. Kastade oss genast ut på den bångstyriga floden igen. Vilka fantastiska miljöer som omsluter flodbädden. Jag kunde inte annat än att vara lycklig i den stunden! Området ett stenkast från det virrvarr som pågår inne i Kathmandu. Eftermiddagen blev vi runtslussade mellan olika transferställen och hamnade slutligen i en nationalpark en timme utanför Chitwan. Lyckligt överraskade av ett vackert beläget Island Djungle Resort med i våra ögon superlyxiga bungalows placerade precis intill...
På toppen av Mount Everest fredag den 13e maj 2011?

På toppen av Mount Everest fredag den 13e maj 2011?

I tisdags, den 10e maj, lämnade Robin baslägret för att göra sin förhoppningsvis sista vandring genom isfallet upp till camp 2, sen camp 3, camp 4 och fredagen den 13e maj 2011 hoppas han stå på toppen av Mount Everest som yngsta svensk någonsin! Oskar Kihlborg och jag är kvar i baslägret och väntar spänt på att få höra något ifrån expeditionen via Walkie-talkie-radion. Men för att ni där hemma ska få höra hur det går, har jag begett mig till Gorak Shep för att uppdatera er om läget. Här ska jag överraska brorsan som inte har en aning om at vi kommer att möta honom där. I eftermiddag ska vi ge oss på att bestiga Khala Pathar 5 545 möh. Utsikten över Everest och kringliggande berg ska vara suverän. Kamera, vattenflaska och mössa på så drar vi iväg snart. Nu är det inte många dagar kvar i baslägret om allting går som planerat. När Robin kommer ner stannar vi kvar i baslägret i två nätter, därefter planeras tre dagars vandring genom ett vårigt, nyknoppat Kumbuvalley hela vägen ner till Lukla. Vi flyger påföljande dag mellan Lukla till Kathmandu. Sedan har vi cirka en vecka att hitta på lite vadsomhelst och flyger hem. Trion brorsan, Robin och jag, landar på Arlanda den 1a juni! Tiden går fort när man har roligt!...
Uppdatering från EBC – en egen liten värld

Uppdatering från EBC – en egen liten värld

Det är svårt att förstå att det redan har gått tre veckor sedan vi kom hit. Vi har haft stor rullians bland besökarna. Det började med Thomas som stannade här i närmare fem dagar, därefter gick det några dagar så fick vi besök av en stor grupp svenskar som stannade i två nätter. Syftet var att få tag på fina bilder till en dokumentär om städprojektet här på Mount Everest. Dessvärre kom gruppen de två dagar när en snöstorm drog in över lägret, en decimeter snö och dålig sikt. Pittman, en känd kvinna som klättrade med expeditionern under otursåret 1996 tillsammans med Rob Hall och Scott Fischer bl.a. stannade här en natt. Oskar Kihlborg kom två-tre veckor in i bas-lägrandet och bidrog med extra energi och nyfikenhet. Om två veckor kommer brorsan och tillsammans väntar vi tills Robin kommer ner från toppen av Everest. Det är en egen liten värld här i baslägret. 126 expeditioner har jag förstått är här i år och på varje klättertillstånd får 7 klättrare plats. Det kan alltså vara närmare 800 klättrare här. Utöver dessa finns det kockar och hjälpredor i varje läger, så totalt sett är vi nog ett tusental personer här idag. Att få dagarna att gå är inga problem och vi inte bara sitter i vårt matsalstält som vi har gjort under de dagar när snöflingorna har fyllt himlen. Bästa sättet är att förflytta sig mellan olika läger och socialisera med olika människor. Det är häftigt hur mycket olika individer och personligheter som samlas på såna här platser. Det finns unga människor som ska slå rekord, som –          Robin Trygg: yngste svensk på...
En vanlig dag i Mount Everest basläger

En vanlig dag i Mount Everest basläger

Tolv dagar har passerat i baslägret. De går på något sätt in i varandra och ser mer eller mindre likadana ut, men ändå inte… svårt att förklara! Klockan åtta väcks vi av Ngima Sherpa med en varm kopp te i tältet. Halvtimme efter det kommer nästa köksnisse och tar vår frukostbeställning från en nött plastmeny som vi idag kan som ett rinnande vatten. Masar oss långsamt ur tältet och försöker med nyvaken nuna socialisera med resten av lägermedlemmarna, springer iväg till ”kiss-tältet” (för man är alltid panikkissnödig!) som bara är en tältduk som omsluter ett litet stenras som vi kissar igenom. Vi har haft turen att kunna sitta och lapa sol utanför matsalstältet i några minuter före frukost de flesta dagar. Värmer. Efter frukost är det upp till var och en att hitta på något aktivt. En dusch under en 10 liters platspåse eller handtvätt ”a la Nepali” är en lång aktivitet som bör göras före lunch så att hår och kläder hinner torka före solen går ner. Vandra runt i baslägret eller runt glaciären är andra alternativ som kan vara rätt trivsamma på morgonen när vinden inte slänger runt med en och solen fortfarande värmer. Lunchbeställningen görs runt halv elva och serveras allt mellan kl.11.30 och 14.00.  Därefter är det dags för ytterligare aktiviteter, oftast sittandes i mattältet, då solen har en fantastisk förmåga att gömma sig bakom molnen efter lunch. Bloggande, spanskakurs, kolla om Internet fungerar på Robins mobil, kortspel, prat om klättring, bra dagar att göra topp-attack, när detta kommer ske mm avhandlas under dessa timmar. Vid fyra får vi ALLTID en ”överraskning” från köket i form...
Dagarna som passerat i Mt Everest Base Camp

Dagarna som passerat i Mt Everest Base Camp

10e April – Framme i Everest Base Camp (EBS) Nu är vi äntligen här – i Everest BC! Jag är glad att jag har nått Mitt mål. Det har varit jobbigt med höjden till och från. Vilket Robin har coachat mig igenom, men nu börjar hans arbete på allvar… De senaste tre dagarna har jag stånkat och stönat hela vägen från 4 800 m hela vägen upp hit till EBC på 5 364 möh. Idag kände jag mig som en riktig tant. Kunde ta fler är 50 steg innan jag var tvungen att stanna för att inte svimma av eller tappa andan helt och hållet. De andra tre är redan acklimatiserade från sin topp-tur till Island Peak och (även om jag inte vill erkänna det för mig själv) i bättre fysisk form än mig. De skuttar framför mig och jag kan inte göra annat än att garva, för jag känner mig så töntig som blir så andfådd… En riktig chock väntade mig när vi tillslut nådde vårt mål, EBC. Först ser jag ett antal tält mellan glaciärens många toppar, men när vi kommer högre upp och får en bättre utsikt över området ser jag säkert två- till trehundra tält i olika storlekar, färger och former. Vårt egna ”lilla” område som Peak Promotion ställt iordning består av ett kökstält, ett tält som är vår matsal eller vardagsrum, ett dusch-tält, ett tält för klätterutrustningen, tre mindre sovtält (ett till varje sherpa), Christines sovtält, Thomas sovtält och slutligen mitt och Robins sovtält och hem de kommande månaderna. Icke att förglömma! Det finns ett klarblått TOALETT-TÄLT där vi får utföra vårt behov Nr2, senare...

Pin It on Pinterest