Expressvisit – Kapstaden på 88 timmar

Expressvisit – Kapstaden på 88 timmar

Hur många äventyr kan man klämma in under 88 timmar i Sydafrikas spektakulära Kapstaden? 

Som den gourmand jag är, såg jag fram emot det sydafrikanska köket. Redan första kvällen kalasade vi på en fantastisk måltid som självklart åts med händerna. Inget för mormor m.a.o. Kladdigt. Smakrikt. Äkta. Mums. Smaklökarna gjorde handvolter i munnen, men det organiskt odlade vinet var nog det som gled ner med högsta hejarrop!

Konstant sysselsatt i fyra dagar från tidig morgon till sen kväll med det underbaraste av allt – nya äventyr:

  • Table Mountain – den bästa utsikten över Kaapstad, Capetown, Kapstaden… inget för den höjdrädde!
  • Cape Point och Cape of Good Hope – mäktigt!
  • Zipline – adrenalinboost, flyga fritt 150 meter över marken, 7 ggr om över vackra, grönskande dalar.
  • Sandsurfing – att byta snö mot sand? Jag är ytterst tveksam!
  • Fyrhjuling i öknen – actionhjältinnan i mig var i extas!
  • Glutta på pingviner, sälar (Seal Island) och klappa vackra cheetahs (geparder)

Kapstaden var inte den pulserande storstadsmetropol jag förväntade mig. Hittade inte hjärtat. Som turist kan du inte trilla runt som du vill på gatorna. Försökte förstå mig på kulturen. Humorn är alltid nära. Typ göteborgshumor med sydafrikansk twist 😉 Uppfattade individualism bland människor vi mötte. Men en spektakulär stad. Miami möter San Fransisco i ett myller av små olika stadsdelar och turistattraktioner.

Sydafrika, ett land som har haft demokratiskt styre i ynka 21 år, fyra år efter Mandelas frigivning. 7 jordsnurr var jag då, ovetandes om världen utanför. Svårt att greppa. Apartheid kändes frånvarande i den turistbubbla vi färdades i under expressvisiten. Enda gången vi möttes av landets nutidshistoria var vid ett besök i Langa, en av Kapstadens största kåkstäder. Hela 57 % (!) av stadsinvånarna lever i denna grå-beigea massa av fallfärdiga skjul som sprider ut sig runt stadskärnan. Lättad att jag slapp åka genom områdena för att ”se hur de har det”, likt djur i bur, fick vi istället en unik möjlighet att besöka Brothers for All, en frivilligorganisation som hjälper unga utsatta, tonårsmammor och fd. kriminella att utveckla sina kunskaper i programmering. En möjlig utväg ur fattigdom och kriminalitet. Det gjorde avstamp i magen. I tanke. En överhängande känsla av jävlar anamma och hoppfullhet fanns bland dessa drivna individer. De vill få till en förändring!

Ännu har jag inte landat i alla intryck. Jag har bara skrapat på ytan av häftiga upplevelser. Nästa besök SKA jag dyka med vithajar, besöka någon eko-vänlig vingård och självklart surfa. Kanske i Camps Bay…. 🙂

 

Pin It on Pinterest