Montezumas svalkande vattenfall och den mest spektakulära utsiktsplatsen

Montezumas svalkande vattenfall och den mest spektakulära utsiktsplatsen

Costa Ricas västkust bjuder på mängder av förtjusande djur. Chokladbruna ekorrar med svarta ryggtavlor breder ut sina långa ludna svansar längst med trädstammarna i gryningen, gnagandes på kottar och frukter innan värmen blir för intensiv. Apor som väcker oss mitt i natten med sina djungelvrål. Leguaner som smidigt pockar uppför palmträden för att sedan i ett rasande tempo riva av ett antal yoga-kobror upp mot skyn. Under julen hälsade några kvicka kolibrier förbi oss (vi fick se Kalle Anka live…) Man kan säga att vi har klivit in i en av scenerna i Alice i underlandet. Men här förstår vi inte djuren. Och det är kämpigt med spanskan. Oftast!

img_5510

I det här 1 000-åriga trädet bor massor av djur!

 

Dagen före dopparedan, kände vi oss som ”locals”. Hyrde en fyrhjuling och dundrade iväg österut på de guppiga vägarna för ett besök i Montezuma. En kanonmysig pittoreskt liten stad cirka 40 minuter från Santa Theresa. Stadskärnan tar tre minuter att traska igenom. Här samlas yogis, backpackers och retreatgäster, med ett stort gäng dagsturister som alla vill besöka det vackra vattenfallet som ligger hyffsat otillgängligt mitt inne i djungeln. Tillsammans med Ursula, Chris, Johnny och Sabrina (ett gäng kanadensare vi träffat på vägen) började vi bestigningen. En svag doft av fuktig jord och till ljudet av porlande vatten, njöt vi av att ta oss steg för steg framåt och uppåt. Efter en halvtimme blev träden färre och framför oss, avtecknades till slut det ståtliga vattenfallet. Vi pausade i skuggan och till musiken av det dånande plaskandet. Efter ytterligare en halvtimme inklusive omvägar, stod vi äntligen vid toppen av vattenfallet. Genomblöta av fukt och svett. Med ren och skär lycka i rösten skrek vi när vi kastade oss ut för första delen av fallet. Så vackert. Så svalt. Så högt. Så läskigt! Magi! Johnny, som ser ut som en korsning mellan djungelgeorge och näcken, vandrade barfota och konstant puffandes på en joint. Han plockade med sig sin trogna resekompis – sin diggeridu. Varpå han klättrar bakom forsen och blåser igång en melodisk fanfar genom vattenmassorna. Ett ess och profil!

 

img_5483

Brum brum!

img_5522

Andreas, Ursula, Chris, Sabrina och Johnny (knappt synbar).

img_5530

Chris och Johnny framför Montezumas vattenfall.

 

Surf har det blivit massor utav. Likaså ömma revben och trötta axelmuskler. Eftersom vi bott ett stenkast ifrån några av de främsta surfbryten, har vi med lätthet plockat brädan under armen och vaggat ner till den vita sandstranden. De två sista dagarna hittade vi två schweiziska sköningar, Andrea och Chris,  som hade bilen Jimny. De diggade Hermosa beach som ligger 20 minuter norrut. Så vi tog en förmiddag i de vågorna. Andreas är en riktig fena! Plockar nästan varje våg han paddlar på. Min paddling har fortfarande enorma förbättringsmöjligheter. Men shit vad glad jag är att jag överhuvudtaget kommer upp i de gröna vågorna. Ibland min största fiende, men oftast är det riktigt kul att kastas runt i jättevågorna. Adrenalin och skrattkaskad. Känns som att jag är 9 år igen och leker. Vilken frigörelse!!

img_5567

Bilen Jimny, Chris, Andrea och jag vid -playa Hermosa.

 

Vista de Olas i Mal Pais har ockå varit en höjdare under resan. Efter en tvåtimmars långpromenad från Carmen beach i Santa Theresa till Mal Pais Beach, hade Andreas, Nikita, Mathilda och jag gjort oss väl förtjänta av områdets mest spektakulära utsikt. De har en infinity-pool som suktar ut mot Stilla havet. Sippandes på drinkar njöt vi av stunden, vågorna som vi på avstånd såg rulla in mot Santa Theresa och inte minst, den magiska i solnedgången. Wow! Yolo! OMG!

img_5565

Mathilda, Nikita och Andreas lapar sol i Vista de Olas infinity-pool.

 

Pin It on Pinterest