Santa Theresa bjuder på surf, drömstränder och många kokosnötter

Santa Theresa bjuder på surf, drömstränder och många kokosnötter

Högsäsong, ca 28 grader i skuggan, men så varmt i solen att vi inte står ut i sanden mer än 4 sekunder innan sulorna skållas. Det är sol och moln om vart annat. Badkläderna hinner inte torka över natten pga. luftfuktigheten. Detta är resans tredje dag. Söndag.

 

Dammet virvlar runt oss när fyrhjulingarna dundrar förbi i den guppiga grusvägen som utgör Santa Theresas huvudgata. Den enda stora gatan som löper genom stan. Vi bor längst norrut på Cuesta Arriba hotel. Ett familjärt och sjysst vandrarhem som tar närmare 70 personer. Just nu är vi en del av en gottochblandat-påse med gäster från Tyskland, Chile, Usa, Israel och Sverige.

 

På den milslånga, vita stranden som sträcker ut sig från Playa Hermosa i norr till Mal Pais i söder, har mängder av havskrafs letat sig upp och lagt sig i drivor. Torkade grenar, kokosnötter och sjöväxter skapar en dörrmatta under palmerna som tacksamt vecklar ut sina jätteblad till en behaglig skugga där surfare, costaricaner och nöjda turister söker välbehövligt skydd mitt på dagen. Som ett vykort med härliga vågor som bubblande dansar upp mot sandbanken. Ett tjugotal surfare spanar ut över horisonten på jakt efter nästa perfekta våg. De samsas med ivriga fiskstim och stora pelikanhjordar som titt som tätt störtdyker mot vattenytan i jakt på nästa fångst. Överallt på stranden leker glada hundar och påkar på vår uppmärksamhet. Glada herrelösa hundar, men de flesta vovsingar väntar trofast på sina ägare som guppar på frigolitbrädorna lite längre ut till havs.

 

img_5461

 

Igår (lördag) tog vi stranden som gisslan och vandrade hela vägen bort till Banana Beach. Solen i zenit. Dödsvarmt. Men vackert! Solnedgången har vi fått se med brädorna i handen, men när skymningen kommer skyndar vi oss sig upp. Vi har avråtts från att gå ut på stranden efter mörkrets infall. Tydligen är det inte säkert… Vi chansar inte. Sparar in på vår tur till senare!

 

Nedvarvningen har börjat delux. Tillstånd i skrivande stund: sittandes i plaststolar på vår balkong med utsikt över pool och vandrarhemmets gröna, grönskande trädgård. En kall öl handen, lokalproducerad såklart. Imperial – röd är min favorit. Andreas lägger sitt bud på Pilsen. Vi befinner oss i en miljö där man bara måste ta det piano. Det är så pass lugnt att vi (inklusive hela CA) med brinnande engagemang, har tittat och hejat på myror som arbetat… Hemma i julstressen hade jag knappt ägnat arbetsmyrorna en tanke, men här engagerade de hela hotellet. Way to go ants!

 

Lokala restaurangerna kallas för Soda/s. Sjysst mat, sjyssta priser. Typisk lunch är en Casado, en tallrik bestående av ris, pommes, bönor, sallad och ditt val av proteinkälla. Enkel, supergott och långt ifrån sparsmakat! Här är portionerna gjorda för någon som växer och gör det fort!

 

Kokosnötter och bananer är billigare än vatten, så det blir mycket av den varan 🙂

Hasta luego!

 

img_5444

Pin It on Pinterest