Smällhelg i Mora

Smällhelg i Mora

Med förfäran, skräck och uppgivna skratt har jag följt utvecklingen av vårvädret. Temperaturer som slår högt, rekordtidigt. Att snön ligger kvar i de dalsländska skogarna är ett under (om de nu gör det tills på söndag). I SVTs morgonsoffa uttalande sig någon s.k. expert ”…kommer vara det varmaste Vasaloppet, med de sämsta snöförutsättningarna någonsin”. Eftersom jag gör min Vasa-debut har jag inget före att jämföra med. Får försöka njuta av stålande sol och elva grader. Haha… Är ju ändå folkfest och jag är sugen på blåbärssoppa. 🙂 Njöt av att stå i solen, lägga extra glid och med alla trixiga knep få fason på klistervallan. Svårt. Kladdigt. Nya Atomic Wordcup classic redster ska ut på testrunda. 9km. Håller de måttet, eller snarare har jag tekniken som krävs, kommer de få äran att vara mina vapendragare under söndagens lopp. Nu ska jag ut i Stafetten med kollegorna. Heja oss! Nu smäller det! #teamtrueski #554 ...
Förmiddagens stora prövning

Förmiddagens stora prövning

Styva stavar, nyvallade lagg, snabba brillor sitter på. Känner mig stark. Både i huvud och i kropp. Kontrollerar GPSen och att pulsklockan visar hjärtats bultande slag. Vilopuls nu. För två minuter sedan rusade den till skyarna. 189 slag/minut, 193, 197, 208, 209, 210! Som en strandad fisk kippade jag efter andan. Mina sprängande lungor dundrade i löjlig otakt när jag i en sista ansträngning diagonalade mig långsamt upp för mördarbacken. De sista tre kilometrarna på Vasabanan lutar uppför. En fin lutning. Jag hade gärna åkt nedför i hög fart, men nu var det tyvärr det omvända. Dessutom 22 avklarade kilometer som gjorde sig påminda i höftböjare och ländrygg. Detta var förmiddagens sista prövning. Som sagt, vilopulsen har nu välkommet tagit plats i kroppen. Snabb återhämtning. Nöjd, glad och riktigt sugen på lunch är jag nu.    ...

Pin It on Pinterest